När jag vaknade hade jag verkligen ingen aning om att jag skulle vara med och tävla idag. Inte för att det var någon stor tävling, mer som en kulhets tävling (:S) men ändå. Man blir ju nervös när man står där uppe i startkuren och har stavarna utanför "starta-tiden-pinnen" och startmänniskan säger att nu är det bara och köra när du känner för det. Läskit läskit. Men sen när man väl är ute i banan så är det hur lungt som helst, det är precis som vilket åk som helst bara att man är själv i backen. Vilket egentligen gör åket ännu härligare.
Elina startade före mig och sen var det min tur.

"Här kommer storasyrran till Elina, och det ser ut att gå fort. Hon har en himla fart här och ställer sig i störtloppsställning tidigt, det är en bra taktik. Här går det undan säger jag bara. Och nu vill vi höra ett stort ljubel när hon kommer över mållinjen, Och nu är hon över" - Komentatoren xD

Enligt Elina stog folk och snackade ojj, hon åkte fort när jag körde. Hahha men jag vet inte om jag vågar tro på henne. Det var synd att dom körde men handikapp. Annars hade det gått rätt så bra kanske. Fick en bra tid men efter handikapp tillläggen låg man längre bak igen. Så det blev ingen slalomhjälm och inga nya slalomglasögon för varken mig eller Elina. Det var tråkit, men det var underbart väder idag. Har fått lite färg i ansiktet.... MEN det är ju typ pandabränna, lite lite kan man ana.... jag hoppas det bara är lite av rödnaden från åkningen som är kvar. Måste försöka sminka över det annars på något sett. Jag tänker inte se ut som om jag har druckit choklad med hela ansikitet under projektet som är nästa vecka.

--- Jag nästa eller? Inte riktigt :/ Om det endå vore så.... Varför kan inte jag ha föräldrar som vill skjutsta och har en massa pengar till utrustningar, liftkort över allt och ja. Jag vill också gå i slalom. Vet inte när jag skulle ha tid men det är ändå en dröm som jag haft hela mitt liv. Slalom ♥ mig